Jag vet att det är svårt över telefon, men när jag har dig nära vill du därifrån. Jag vet att du har tänkt, men berätta hur du mår.

Jag försöker träffa andra, men det är inte så lätt. Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt. Det är dags att lägga på, men att stanna känns så rätt.

Klicka länken för stream och/eller d/l. Det här är en av de stora.

Som jag hade dig förut av Melissa Horn

/ Krigsstigen

Snubblade över den här pärlan på youtube.

going back to the corner, 
where i first saw you 
gonna camp in my sleeping bag, 
I’m not gonna move 
got some words on cardboard 
got your picture in my head 
saying: if you see this girl can you tell her where i am

 

 

some try to hand me money 
they don’t understand 
I’m not broke
I’m just a broken hearted man 

Stundtals strålande lyrics, för fullständiga se songmeanings.net.

Har skrivit om det i någon tidigare, och skriver det igen – it is all about storytelling. Musiker måste börja förstå att breda musikaliska teman inte är vår tids grej. Dagens musikkonsumenter letar om något efter, likt många andra delar av nöjesindustrins konsumenter, efter vad de upplever är skräddarsydda lösningar. Så även musikkonsumenterna. Skräddarsydda lösningar och helhetsupplevelser.

Det The Script lyckas med i låten ovan är, förutom valet av ett extremt, helt sjukt fantastiskt coolt låtnamn, att koncentrerat förpacka en story många kan relatera till som säkerligen inte sällan utspelar sig över 10 års tid mellan två personer i ett 4.05 minuter långt  högoktanigt koncentrat. Det är i regel vad en bra låt gör, i vilket fall i mina ögon – den sammanfattar ett långt skede till något som vi, från utsidan, kan greppa, relatera till, utan manualer eller andra instruktioner.

Vi får den skräddarsydda, koncentrerade lovestoryn, utan tillsatser. Bara kärlek.

Sånt tror jag lockar konsumenter, i vilket fall i The Script’s The man who cant be moved:s case.

Lyotard hade rätt när han hävdade de stora berättelserna död. Vårt 2000-tal är de smala, skräddarsydda anekdoternas tidevarv.

Kom ihåg var ni hörde det först.

/Krigsstigen

Pelle säger:

bögig, men fin jullåt

KrigsstigeN säger:

^^

 

Gott folk. Gåten har fått sitt slut. Därför det aldrig håller mellan Pelle och tjejerna.

/Krigsstigen

Den låt jag överlägset skarpast kopplar till Ryan Adams är Come pick me up från albumet Whiskytown. Idag turnerar Adams med sitt band The Cardinals.

Det finns något befriande i att svära i musik, inte sant?

Come pick me up, take me out, fuck me up, steal my records. Screw all my friends, they’re all full of shit, with a smile on your face, then you do it agains.

Will you cower in fear, in your favourite sweater, with an old love letter. I wish you would.. I wish you would… Come pick me up

Lyssna på Kurt Nilsen runt 02.06 för att förstå vad som skiljer agnarna från vetet.

/Krigsstigen

Well your faith was strong, but you needed proof, you saw her bathing on the roof, the beauty in the moonlight overthrew you.

And she tied you to her kitchen chair, she broke your throne and she cut your hair, and from her lips you drew the Hallelujah.

Lång dag idag. Började med morgonmöte med en kund kl 0830. Spännande värre. Följde en del research- och rådgivningsarbete.

Åt lunch med Laila Nairaghi, tidigare ssu-ordförandekandidat och nu studerande kriskommunikatör vid Folk och Fred/Försvarshögskolans CRISMART. Skärpt tjej med ständigt glatt humör, energikick. Vi skulle äta på Kreab i lunchmatsalen men ugnspannkakan lockade inte så blev pasta på Vapiano vid Stureplan istället.

Efter lunchen gick jag och köpte en skjorta på The Shirt Factory. Snygg på pappret, hemsk krage när den väl satt på… tyvärr tog jag på mig den först på kontoret, skulle på ett viktigt möte och var inte nöjd med dagens skjorta.

Ibland är inte saker vad de utger sig för att vara.

Eftermiddagen spenderades ute i svängen, bland annat på Prime PR som höll ett trevligt och uppskattat mingel. Gott vin, trevligt folk och givande diskussioner.

Typ.

/Krigsstigen

Hur får man en vildkatt i en DIsneyserie, rimligen riktad mot typ 12-åriga barn, att signalera så mycket sprallig sensualism?

Kan någon berätta?

Så skriver istället en ny post, med Sheryl Crows duett med Sting ”Always on your side”, compilad ihop med klipp ur Disneys nittiotalsklassiker ”Lejonkungen”. Jävligt mycket manligare. Bästa scenen i Lejonkungen var lätt när antydde att Simba och Nala hade sex. Förspelet runt 3:30.

Jag ger dig verkligen skäl till åldersrasism.

Yeah right.

/ Krigsstigen